Ståtligt blomster med dilemma

Idag var det öppet hus i skolan inkl. teater. Spontanfixade på lunchen en hög enkel men ändå ståtlig blombukett att ge till min dotter efter föreställningen. Åhh hon kommer bli så himla glad. Men på vägen hem balla jag ur och svängde förbi hemma och la blommorna på köksbänken. Politiskt korrekt att inte ta med sig några blommor (spontana eller ej) för den svenska avundsjukan skulle säkerligen slå till om inte annat för att kvasten är runt en halvmeter hög. Fick istället viska i dotterns öra att en jättefin bukett väntar på henne hemma.

Väl hemma var lillasyster, först över tröskeln, trött efter alla dagens intryck och hungrig som attan. Blommorna gjorde henne avundsjuk som bara den. Hon vet mycket väl att hon också har och kommer att få spontanblomster. Men vad hjälper det när det bara brister och tårarna flödar längs kinderna?

Åh vad 17 lärde jag mig av denna blomsterhistoria?! Sluta var spontan? Var alltid 100% rättvis? Släpp skammen/den svenska avundsjukan och ge blomster vid scenen nästa gång? Köp aldrig mer några blommor?

Nä. Jag går bet. Kanske du kan ge råd?

Blomster till skådespelerskan